Genarps kyrka är uppförd i brytningen mellan medeltid och renässans och framstår som en märklig konsthistorisk produkt. Då Genarps kyrka uppfördes, hade renässansen för längesedan helt erövrat kontinenten, men i Norden gick renässansens segertåg betydligt långsammare, och framförallt hade renässansens idéer ännu inte vunnit fäste inom kyrkobyggnadskonsten. Över 1500-talets kyrkobyggnadsstil vilar ännu i huvudsak gotikens ande, även om de gotiska principerna nu så småningom börja modifieras, Vad beträffar byggnadsplan och yttre utformning, följer Genarps kyrka i stort sett sengotiskt mönster. Kyrkobyggnadens renässanskaraktär framträder dock tydligt i gavlarna på sakristia och vapenhus.

1537 stadfästes reformationen i Danmark, och Hack Ulfstand blev en tidig anhängare av den nya ordningen. Samma år blev Peder Palladius installerad som superintendent över Själlands stift. Som sådan fick han ett starkt inflytande över den danska kyrkan, vilket även omfattade anvisningar om hur kyrkorummet skulle utformas och användas. Bl. a innebar detta att de tidigare helgonaltarna försvann och att huvudaltarets betydelse framhävdes, tillsammans med predikstol och dopfunt, vilket i sin tur gav förutsättningarna för placeringen av kyrkbänkarna. Kyrkan i Genarp blev byggd helt enligt Palladius anvisningar. Läs Peder Palladius anvisningar! 

I den danska kyrkan efter reformationen fanns bikten kvar som enskild handling mellan präst och församlingsmedlem. Detta innebär att det också troligtvis funnits en biktstol i koret norr om altaret. I den svenska reformationskyrkan var syndabekännelsen däremot en kollektiv handling som inledning till nattvarden, och troligtvis försvann biktstolen under 1600-talets senare del, kanske samtidigt som altarrundeln installerades.

Klockarstolen var avsedd för klockaren som hade till uppgift att leda sången och hjälpa prästen under gudstjänsten, och tillkom troligtvis vid en mer omfattande renovering då även de nuvarande menighetsbänkarna inreddes 1787. I golvet nedanför kortrappan finns nergången till gravvalvet, täckt av en stor trälucka. Nergången till gravvalvet under sakristian finns strax intill i nordöstra hörnet av det norra sidoskeppet.   

Herrskapsbänkarna i Genarps kyrka har stått på samma ställe sedan kyrkan byggdes, och är alltså avsedda för innehavarna av Häckeberga, d v s ursprungligen familjen Ulfstand. Bänkarna är dekorerade med målningar och utsirningar, troligtvis från en verkstad i Malmö. En dendrokronologisk analys visar att trädet som använts har fällts före år 1600 vid en ålder av 150-200 år. (Opublicerad rapport av Henrik Widmark, länsstyrelsen i Malmö, 2001.) Herrskapsbänkarna är stilmässigt mycket likartade predikstolen och torde utgå från samma verkstad (K. Andersson, 1992.) Någon dendrokronologisk undersökning av predikstolen är så vitt känt inte gjord.

Efter det medeltidsorgeln förts till Malmö erhöll Genarps kyrka en ny orgel med 20 stämmor från Mårtenssons orgelfabrik i Lund. Orgeln invigdes den 16 november 1938 av kyrkoherde Axel Reimer.

Arkitekt Eiler Graebe i Lund fick i uppdrag att rita en fasad till den nya orgeln, men innan den kommit på plats börjar församlingen kritisera sitt eget val av orgel.  "Kvalitén på orgeln motsvarar inte kyrkorummets monumentala utformning och kulturhistoriska anseende", skriver kyrkorådet i sitt protokoll. 1954 tog man in anbud på en ny orgel, samtidigt som man sålde den gamla till Våmhus församling i Dalarna. Tre anbud kom in, och denna gång valde man att låta uppdraget gå till Marcussen og Sön i Danmark,  men med samma fasad som varit tänkt för den gamla orgeln. Orgelsyn med efterföljande middag på Genarps hotell ägde rum den 14 december 1957, och dagen efter, den 3. söndagen i advent 1957, ljöd den för första gången i gudstjänst.

Gravvalven

Genarps kyrka inrymmer gravvalv för tidigare innehavare av Häckeberga, ett större under koret och ett mindre under sakristian. Här har kyrkans byggherre och andra medlemmar av släkten Ulfstand funnit sitt sista vilorum tillsammans med senare herrar till Häckeberga, däribland Mette Rosenkranz, hennes svärson Tage Krabbe och medlemmar av släkten Silfverskiöld. Överdrivet pietetsfull var man inte när det gällde att få en ståndsmässig placering efter döden. För att bereda  plats vid Mette Rosenkrantz död flyttades kvarlevorna efter Hack Ulfstand ut ur det gravvalv han inrett åt sig och sina ättlingar under koret och stuvades i stället in i det mindre under sakristian. Kvarlevorna efter Mette Rosenkrantz fick inte vila länge på hedersplatsen i Ulfstands gravvalv. När medlemmarna av släkten Silfverskiöld behövde husrum efter döden, fick hennes kvarlevor samma öde som Hack Ulfstands tidigare hade fått, och det stora gravvalvet intogs av den Silfverskiöldska släkten.

Kyrkogården

Vackra smidda gallergrindar av järn med årtalet 1696 är uppsatta vid västra ingången till kyrkogården. Grindarna avgränsade mellan 1696 och 1721 ett gravkor som den dåvarande inspektorn Sjöholm låtit uppföra för sin hustru när han under en period i slutet av 1600- och början av 1700-talet förvaltade Häckeberga. Gravkoret fanns i det lilla rummet på  norra sidan innanför ingången till kyrkan. Gravkoret avlägsnades igen när Peter Silverskiöld genom giftermål med Mette Sophia Bruin blev ägare till Häckeberga 1721, och grindarna blev då kyrkogårdsgrindar.  Att de högre stolparna skulle ha funnits på plats sedan tidigare och nu passa exakt till grindarna är föga troligt. Rimligare kan man anta det omvända, att grindstolparna murades upp och anpassades till grindarna, vilket kanske också styrks av att grindstolparna är murade av nyare tegel än de övriga två stolparna.

Bilder från grävningen av ny kulvert för fjärrvärme 2010.

Hur rummet därefter har använts är okänt fram till 1911, då det installerades ett värmesystem med varmluftsfläkt för uppvärmning av kyrkan. Systemet var i drift fram till 1974 då det blev inlagt vattenburet värmesystem med oljepannan i källaren i nya kyrkstugan. Rummet blev då inrett som andaktsrum.

Mest markant på kyrkogården är annars en hög obelisk. I ett gravvalv under obelisken ligger friherre Tönnes Wrangel tillsammans med sin hustru.

En grav som får många besök är Karl-Erik Welins, vackert prydd med ett olivträd.

Genarp och Roskilde

Frågan om kyrktornet på Genarps kyrka har varit förebild för tornen på Roskilde domkyrka irriterar fortfarande, inte minst nutida danskar. I Frederiksborg Amts Avis kunde man för några år sedan läsa en artikel där detta påstående harmfullt tillbakavisades. "....Og det er da betryggende at vide, for hvis Roskilde Domkirkes vugge ikke skulle findes på dansk jord, hvad skulle naesten så?" Men påståendet är inte helt orimligt. Som ung tjänstgjorde Hack Ulfstand först vid Christian III hov och senare vid Frederik II hov. I hans utbildning ingick såväl krigskonst som arkitektur, en vanlig kombination vid den tiden. 1548 placerades Hack som page hos kurfursten Moritz av Sachsen, där han tillhörde Moritz personliga uppvaktning. När Frederik II avlider blir Hack Ulfstand "hofmester" för den unge Christian IV, som tillbringar en del av sin uppväxt hos Hack på Häckeberga. Christian IV blir också tidigt intresserad av arkitektur, vilket så småningom ska leda till att han blir kallad "den störste byggherre Norden har haft", med bl a Christianshavn, Kristiania, Kristianstad och Kristiansand på bygglistan. När hans förmyndare låter bygga Genarps kyrka kan man alltså utgå från att Christian är mycket intresserad. Hack byggde präktigt. Genarps kyrka har treskeppigt långhus, något som var ovanligt för landsbygdskyrkor, och blir den största kyrkan i Skåne efter domkyrkan i Lund och Petrikyrkan i Malmö.  Man kan alltså utgå från att Christian IV är väl medveten om kyrktornet i Genarp när han låter bygga om  Roskilde domkyrka 1635. "Spirene paa Roskilde Domkirke anbragtes paa de forhen kullede Taarnen 1635 af Prinsen selv, da han var bleven Konge". Men sedan kan man lägga till för fullständighetens skull: Christian IV lät också bygga om Frederiksborgs slott i början av 1600-talet. Det tidigare slottet hade uppförts av hans far Frederik II omkring 1560 där en tidigare herrgård, Hillerödsholm, hade funnits. På målningar av det gamla Frederiksborg kan man se tornspiror liknande den som finns på Genarps kyrka, men i litet format. Och frågan blir då i stället: var det den unge Hack Ulfstand som hade inspirerat Frederik II till formen på tornspirorna, en form som han kanske sett under sin tjänstgöring i Tyskland, eller var det omvänt Frederik II som inspirerade Hack?

Medeltida kyrka?

Frågan om det funnits en tidigare, medeltida kyrka väntar på ett svar. Arkeologerna på Kulturen i Lund tvekar inte: "Den tidigare kyrkans utseende eller placering är för närvarande inte känd. Det kan dock inte råda någon tvekan om att en sockenkyrka tidigare funnits i Genarp, Flera medeltida skriftliga belägg, tidigast från 1400-talets första tredjedel in parochia Genathorp, talar om att Genarp utgjorde ett sockencentrum. Det mest sannolika är väl att den gamla kyrkan och kyrkogården ska sökas i omedelbar närhet av den nuvarande kyrkan." Men ändå. Varför finns det inte något kvar av inredningen i den tidigare kyrkan? Var är dopfunten? Är den trasig så att man därför åker till Lund och får en ersättning? Var är altaret? Predikstolen? Kyrkklockan? Nattvardskalken? Det är svårt att tro att alla dessa heliga föremål bara skulle ha kasserats. Och detta är strax efter reformationen; efterfrågan från andra församlingar torde ha varit minimal.   Men man kanske trots allt ska leta på ett helt annat ställe. Det var inte ovanligt vid den här tiden att de verkligt förnäma och rike lät inreda ett slottskapell för eget bruk; kanske fanns det ett sådant på Häckeberga och som användes fram till den nya kyrkan var helt färdig. Och i samband med den successiva avvecklingen sattes föremålen åt sidan.  Men det verkar långsökt. 1595 får den nya kyrkan en medeltida dopfunt från Lund genom fru Thale Ulfstand; det hade då varit rimligt att i stället flytta den gamle.