Genarps historia

Byn Genarp, ursprungligen Genathorp, är en mycket gammal by; tidigare forskning angav att byn troligtvis grundlades på 1100-talet. I samband med utgrävningar 2005 och 2006  för ett planerat nytt bostadsområde norr om kyrkogården har dock spår av bebyggelse påträffats som är betydligt äldre. I anslutning till den bäck som rinner i nordvästlig riktning norr om kyrkogården (från Risen ner till Höje å) har man funnit gropar efter stolpahus, keramikskärvor och andra föremål som anger att här fanns en bosättning redan på 500-talet. Keramikskärvan som arkeologen håller i handen på mittbilden är troligtvis från medeltiden, vilket indikerar att det funnits en kontinuerlig bosättning med boningshus och gårdar på den här platsen från vad som i svensk historia brukar kallas Vendeltiden fram till enskiftet, dvs i mer än 1000 år.  Men det finns ännu äldre lämningar. Strax öster om det nuvarande utgrävningsområdet, öster om Gödelövsvägen, har man påträffat gropar, stolphål och härdar från en stenåldersboplats.

       (Fler bilder.....)

1313 nämns Genarp skriftligt för första gången. Det var den 22 april det året som ärkebiskopen i Lund meddelar att riddaren Eskil Mogensen eller Magnusen och hans hustru Christine från Genathorp i Bara härad skänker en gåva till en ny altarstiftelse (Vår Fru altare vid funten) i Lunds domkyrka. Gåvan består av ett gods i Genarp. 1460 kan man finna den första belagda kopplingen mellan Häckeberga och Genarp. Detta år byter Mogens Hack på Häckeberga till sig allt gods i Genarp som ligger under Vår Fru altare i domkyrkan av domkapitlet i Lund. I gengäld erlägger Mogens Hack 10 gårdar på andra ställen i Skåne. Forskare anser det som tämligen säkert att det gods Mogens Hack på så sätt byter till sig är samma som skänktes av Eskil Mogensen till altarstiftelsen, d v s gårdarna i Genarps by.

1797 uppmättes och ritades byn in på en karta inför storskiftet som genomfördes 1800 och enskiftet 1827. Byn bestod då av tolv gårdar och två gatehus (hus utan odlingsmark, endast "trädgård", troligtvis avses bykrogen och smedjan) som låg öster om kyrkan. Sekarta! Storskiftet innebar att byn försvann och gårdarna utlokaliserades.

Så småningom växte dock ett nytt Genarp fram, och 1870 hade byn 4 500 invånare, det högsta befolkningstal Genarp haft. Därefter gick Genarp successivt tillbaka till endast 2 200 invånare 1961, men har åter vuxit och har nu, december 2010, 3 868 något så när bofasta.

Genarps församling bildade pastorat med troligtvis endast Lyngby församling från början, men under perioderna 1591-1925 och 1962-1974 även Gödelöv. 1974 blev Genarp moderförsamling i pastoratet efter tidigare Lyngby.  Dock hade Häckeberga ända fram till 1922  patronatsrätt i Genarps kyrka, d v s rätten att tillsätta präst. Detta var dessutom en  s k lukrativ patronatsrätt som också omfattade inte bara rätt till kyrktionde utan också kronotionde som ersättning för underhållskostnaderna av kyrkan och arvoden till kyrkotjänarna.

Genarp tillhör visserligen sedan 1974 Lunds kommun, men när pendlarna drar iväg på morgonen kör de flesta mot Malmö. Känslan av att vara halvt bortglömd av de styrande i Lund är förmodligen inte helt obefogad. Till denna bidrar även Skånetrafiken, som försöker få Genarpsborna att hellre åka till Staffanstorp än Dalby.

Två större kulturpersonligheter i modern tid har anknytning till Genarp: dels organisten och kompositören Karl-Erik Welin (1934-1992) och dels dramatikern och regissören Lars Norén (1944-). Welin, son till folkskolläraren Vilhelm Welin och hans hustru Magnhild, föddes och växte upp i Genarp, och blev så småningom större i stora världen än hemma. Welins storhet utgick kanske i viss mån från hans självuppskattning. "Det är jag som är konstverket" hör till Welins bevingade uttryck. Det finns fler. Norén föddes 1944 i Stockholm och kom till Genarp som sexåring när hans pappa blev källarmästare i Genarp. Hotellet, som bildar bakgrund till de självbiografiska teaterpjäserna  "Natten är dagens mor" och "Kaos är granne med Gud", finns fortfarande kvar, liksom verklighetens bror. Det hårda livet på den skånska landsbygden fick Norén att återvända till Stockholm redan som femtonåring.

                                                               Genarps sevärdheter

Genarps kyrka byggdes av Hak Ulfstand och är den enda kyrka som uppfördes i Skåne under 1500-talet. Arbetet påbörjades 1590 och avslutades 1593. Året därpå dog Hak Ulfstand, troligtvis innan kyrkan var helt färdig. Kyrkan är uppförd i tegel i gotisk stil, men med sakristia och vapenhus i renässansstil. Under koret finns ett gravvalv för innehavarna av Häckeberga, och under sakristian ytterligare ett något mindre. De vackra herrskapsbänkarna och herrskapsläktaren (som disponeras av Häckeberga i all evighet) är prydda med vapensköldar, änglahuvuden och ornamentik. Läs mer om Genarps kyrka!

Gödelövs kyrka kan vara byggd redan i början av 1100-talet. Den var då inte större än den del som finns under det målade taket. (Jfr med Lyngbys gamla kyrka.) Kyrkan hade traditionsenligt en ingång i söder för männen och en i norr för kvinnorna. Idag är den norra ingången igenmurad och den södra är utvidgad till en bred och hög bågöppning som är den nuvarande ingången. Tornet, som är i gotisk stil, byggdes till på 1400-talet. Utanpå tornet, i sydvästra hörnet, kan man läsa årtalet 1827, kanske efter en  reparation. Tornet har tidigare haft en ingång i väster, som nu är igenmurad. 1905 genomgick kyrkan en omfattande reparation. Då tillkom altarskåpet, dopfunten, bänkarna och altarskranket. Samma år uppfördes en sakristia med ingång till koret. Altaruppsatsen härstammar från 1500-talet. Figurerna är skulpterade i ek och föreställer olika scener ur korsfästelsen. Skåpet inköptes från Lübeck och skänktes till kyrkan av familjen Gyllenkrok. Dopfunten i sandsten är från 11- eller 1200-talet och inköptes i början av 1900-talet från Västergötland. Den pryds överst av en neanderbård och under den finns bl. a fyra människohuvuden, en hund och två liggande djur som biter i en trädgren. Ljuskronorna, som är av mässing, är från 1800-talets senare del. Väggarmarna är troligen från 1700-talet. De inköptes av baron Gyllenkrok år 1906 från Storkyrkan i Stockholm. Predikstolen från 1580 är förmodligen det föremål som funnits längst på platsen. Ovanför de främsta kyrkbänkarna finns inramade, försilvrade kransar. Dessa har skänkts av anställda på Björnstorp när en slottsherre avlidit. I vapenhuset hänger en minnestavla som är skriven av kyrkoherde Jonas Steenhoff. Det handlar om en kyrkostrid som utbröt i Gödelöv 1767. Efter omfattande renoveringar och nybyggen på Björnstorps slott var friherre Adolf Fredrik Barnekow tvungen att minska godsets utgifter. Han beslöt därför att lägga ned Gödelövs kyrka och beordrade församlingen att gå till Genarp istället. Detta möttes av högljudda protester från byborna. När arbetare kom för att påbörja rivningen drevs de bort av uppretade gödelövsbor med liar och stenkastning. Friherre Barnekow tvingades så småningom att lämna Björnstorp, och hovmarskalken friherre Gustaf Gyllenkrok blev ny godsherre. Han beslöt att bevara kyrkan och skrev en ansökan till dåvarande kungen Gustaf III om att få öppna kyrkan igen. Söndagen den 28 maj 1775 återinvigdes kyrkan med pompa och ståt.

Lyngby kyrka, uppförd 1881-82, är en vacker kyrka i nyklassisk stil. Den ligger ca 25 meter sydöst om den plats där den tidigare kyrkan från 1100-talet låg. Två gamla gravstenar som legat i den äldre kyrkan har satts upp i den nya kyrkan på var sin sida om entrédörrens vägg. Andra inventarier som också överfördes till den nya kyrkan var bl.a. dopfunten, altartavlan (uppsatt på norra väggen), predikstolen och en offerstock. Se bild av gamla kyrkan.

Häckeberga har anor ända från 1300-talet, men man vet väldigt lite om hur dåtidens slott såg ut och var det låg. Holger Gregersen "Rige Holger" Ulfstand uppges 1530 ha fullbordat ett ståtligt slott som förlades till en av de sju (åtta säger Linné) holmarna, där även det nuvarande slottet ligger. Det dåtida slottet liknade en borg med två hörntorn och ringmur och förbands med land med hjälp av en vindbrygga. Holger Ulfstand var en dansk adelsman som hade många betydelsefulla uppdrag för den danske kungen Frederik II. Holgers son Hak Ulfstand blev minst lika betydande för det danska hovet som sin far och var under en tid den unge Christian IV "hofmester", d v s ansvarig för hans uppfostran. De sista lämningarna av det Ulfstandska slottet sprängdes bort av den nuvarande ägaren Rurik Thams morfars far friherre Tönnes Wrangel von Brehmer, som tog över Häckeberga 1872 efter fadern. På i stort sett samma plats lät han därefter uppföra det nuvarande slottet 1873. Se bild av det gamla slottet. Slottet drabbades av brand 1960, då även mycket skrivet material förstördes. Häckeberga slott har varit privat bostad fram till 1996, men här bedrivs numera också restaurang- och konferensverksamhet. Läs mer om Häckeberga.

Toppeladugård var en gång i tiden en s k utgård under Häckeberga gods. Den blev självständigt 1720 då den förvärvades av grevinna Christina Piper. 1919-1920 uppfördes det nuvarande slottet av ryttmästare Johan Kuylenstierna. Carl von Linné besökte även Toppeladugård på sin skånska resa och imponerades av trädgården och den labyrint som då fanns. Toppeladugård bebos sedan 1944 av familjen Wersäll och är inte öppet för allmänheten. Läs mer om Toppeladugård.

Björnstorps slott ligger i f d Gödelövs socken. Från början bestod godset av fem gårdar som Fredrik II i slutet av 1500-talet skänkte till Mikkel Göing för dennes insatser i sjuårskriget mot svenskarna. Hur gården såg ut då är okänt men Christina Piper köpte gården 1712 och uppförde slottet i rokokostil. Egendomen kom i familjen Gyllenkroks ägo första gången 1754. Slottets nuvarande romantiska utseende fick det efter slottsarkitekt Helgo Zetterwalls ombyggnad 1868. Slottet är inte öppet för allmänheten. Söder om slottet finns en fyrvägskorsning, Björnstorps torg. Under 1700-talet fanns här verkstäder, smedja och bykrog, men idag är tyvärr endast smedjan kvar. Läs mer om Björnstorps slott.

Häckeberga slott ligger på en av Häckebergasjöns sju holmar, vackert inramat av sjöns vatten och vikar täckta av näckrosor. Sjön är 0,7 km² stor och relativt grund. Stränderna är delvis ganska branta och delvis flacka, övergående i strandkärr. Sjöns öar och stränder är bevuxna med ädellövskog och kring sjön är terrängen kraftigt kuperad, vilket ger området en tilltalande landskapsbild. Skogsbestånden intill sjön och på öarna har delvis hög ålder, gamla krokvuxna träd är här vanliga.

Häckeberga naturreservat

Ett av de mest värdefulla naturområdena i Skåne är Häckeberga naturreservat och naturvårdsområde. För att skydda ravindalarna på Romeleåsens sluttning avsattes den norra delen till naturreservat. Häckebergas övriga delar blev naturvårdsområde för sitt variationsrika landskap samt dess rikedom på växt- och djurliv. Området är också känt för sina kron- och dovhjortar. En av höstens mest fascinerande händelser är kronhjortarnas bröl i september-oktober. Såväl kungsörn som havsörn övervintrar i området. Bland häckfåglar kan nämnas häger, korp, glada, ormvråk och bivråk. Bokskogen har sedan gammalt hemortsrätt i Häckeberga. De på våren gröna och hösten guldgula bokarna är något som många anser vara det finaste som skånsk natur kan uppvisa. Från Häckebergasjön rinner Höje å genom Häckeberga naturreservat till resterna av Häckeberga kvarn, "Vannmöllan", som ligger öster om Genarp (vid idrottsplatsen) och slutligen ut i Lommabukten. Fiske i sjön är tillåtet på markerad plats mot lösande av fiskekort. Här finns abborre, gädda, gös, öring, mört och ål. Du får använda flugfiske, spinnfiske och pimpelfiske. Fiskekort köpes i Åkessons järnhandel eller Spelhålan i centrala Genarp. Årskort köpes på Genarps fiskeklubb som finns på fritidsgården, 046-35 66 47.

Källor (utöver länkarna): "Det gamla Genarp" av Peeter-Jaan Kask 1974, Lunds biblioteks hemsidor (utan källredovisning, men troligtvis kommer materialet i första hand från olika skrifter av Helge Andersson), informationshäfte och foto från Genarps församling, Sveriges församlingar genom tiderna, Danska statens slotts- och egendomsförvaltning, Herrskapsbänkarna i Genarps kyrka (opublicerad rapport av Henrik Widmark, Länsstyrelsen i Malmö 2001), "Genarp - en enastående skånsk lantkyrka och dess byggherre" av Karin Andersson 1993, "Genarps kyrka" av Helge Andersson, reviderad och kompletterad av Karin Andersson 1993.  De båda sista skrifterna finns att köpa i Genarps kyrka eller på pastorsexpeditionen.